masterrummet

När man gör öppna observationer på ett ställe man inte känner till sedan tidigare är meningen att man ska se saker som man inte skulle sett om man istället utgått ifrån ett teoretiskt ramverk man försöker bevisa. I och med att man tittar på allt utan att välja bort något eller lägga några värderingar i detta, så har man möjligheten att hitta nya, spännande saker som ingen tidigare sett.

Så här funkar det ju dock bara i teorin. I praktiken är jag precis lika mycket påverkad i mitt tänk av bl.a. min utbildning som alla andra som blivit utrustade med en elektriskt sprakande fettklump i de övre regionerna av kraniet. När jag vandrar runt i mina landstingetkläder och försöker se så osjuksköterskeig ut som möjligt, för att ingen vid en nödsituation ska få för mig att jag vet hur man kopplar bort ett dropp eller tar hand om en läckande cvk, är det enda jag ser funktionell resonans och en förvånande liten mängd fysiskt distribuerad kognition.

I allra högsta grad påverkad av utbildningen alltså.

Dock har jag hittat något som är svårt att härleda till teorier kring "kognitiva systems beteende i komplexa miljöer" och det är att ju duktigare vårdpersonalen är, desto oftare får man tacktårtor från patienterna. Under de fyra dagar jag varit på besök och observerat har det förekommit fem tårtor.

Betyder detta att man lätt, utifrån eventuellt imponerande kroppshyddor på sköterskorna på avdelningen, kan se att man är i säkra händer? Eller blir alla ändå normalviktiga p.g.a. att de rör sig så mycket för att hinna med alla patienterna? Eller bör man helt enkelt be att få ta en titt i deras personalkyl under en veckas tid för att få mer tillförlitlig data?

Hur det än är med den saken, tror jag att jag har lyckats pricka in en av de mest trivsamma avdelningarna på hela sjukhuset. Och imorgon är det ju jag som i samband med sista observationen bjuder på tårta!