När tekniken fallerar skyller man på människan

När man äntligen har fått tag i kontaktuppgifter till avdelningarna på sjukhuset man har tänkt observera på och det enda som fattas är en snabb genomläsning av deras hemsida innan man knåpar ihop sitt mejl till dem, vad händer då? Jo, hela Landstingets serversystem tackar för sig, packar ihop och lägger sig ner och dör.

Det är väl nån f*n som spillt kaffe över någon kabel och kortslutit den. Att den mänskliga faktorn alltid ska ställa till det.

Referenser är för mesar, tycker jag

Jag funderar en del över det här med referenser i uppsatsen. Ett av samtalsämnena på uppsatsterapin i fredags var vilka saker och teorier man måste har en referens till och vilka som anses som allmänt vedertagna. Påståendet att jorden är rund är till exempel något som man kommer undan med utan referens, precis som man inte behöver uppge en upphovsman till konnektionismen, medan ett uttalande såsom "5-7 skivor bröd om dagen är bra för tarmrörelserna" gärna får åtföljas av ett svåruttalat efternamn i kombination med ett, inte alltför avlägset, årtal.

Exemplen ovan kan ses som solklara fall, men hur hanterar man egentligen gråzonen däremellan?

Tror att jag har kommit på svaret på frågan ovan. Har nämligen hittat två förebilder som jag tänker ta till när jag blir osäker. Den första är Konsum bloggen som beskriver fördelarna med Aloe vera på ett, ur referenssynpunkt, föredömligt sätt. Tycker även att detaljbeskrivningarna ligger på en alldeles lagom nivå. Vem vill egentligen veta vilka växtkemikalier som ingår?

Tycker man att det här blir ett lite för formellt sätt att referera på, kan man istället göra en Jimmie Åkesson och ta till en lite mer personlig stil på sina referenser. Det är väldigt viktigt att skilja på sina egna och andras åsikter när man skriver uppsats, har jag lärt mig. Det kan dock vara lite svårt i vissa lägen och tänk då vad bra det är om man kan lyckas använda sina egna åsikter som referenser! Är bara att inleda och avsluta sin påståenden med någon variant av "jag tycker". Är man riktigt avancerad kan man även få till det som bisats, men det är nog en bit kvar innan jag har nått dit. Jag får hålla ögon och öron på Jimmie och se om jag kan lära mig några fler knep av honom. Det verkar ju vara en kille med koll.

Uppsatsterapi

"Uppsatsterapi" var något jag tyckte att vi exjobbare behövde. Uppsatser har en förmåga att bete sig manodepressivt och eftersom litium är lite trixigt att få tag i får man komma på andra lösningar. I detta fall blev det ens medstudenters empati och inlevelseförmåga istället. Vi träffas alltså en gång i veckan och diskuterar det som faller oss in, men helst med fokus på våra uppsatser.

Gårdagens uppsatsterapi avlöpte under mycket trevliga former och besöksdeltagarrekordet slogs med råge. För att inte alla skulle få för sig att dricka upp kaffet i kaffekokarrummet, barrikarderade vi oss i ID-studion istället. (Eventuellt hade det även att göra med att E-husets enda mikro finns just där.)

Ämnen som togs upp under träffen var bl.a:
- Hur en vettig tidsplan ser ut.
- Hur man för observationsanteckningar på bästa sätt.
- Hur man inte dödar läslusten genom att ge sina rubriker hjärndödande namn såsom "Teori", "Metod", "Diskussion" osv.
- Exakt hur illa Nisse (en av våra professorer) tycker om rubriken "Metoddiskussion".
- Att det är bra att skriva förordet med alla tack redan innan man påbörjar sin studie för att det, när man är bitter och klar, faktiskt ska stå "tack" i det och inte "alla j****r kan dra åt h*****e". Det bästa med det här tipset var att det var testat i praktiken med mycket gott resultat.

Ett litet sidospår som dök upp var även att om man på sin blogg lägger upp bilder på traumapatienter, så ringer inte ens föräldrar och vänner för att fråga hur man mår och hur det går för en i skolan, utan för att kolla om "killen på bilden verkligen inte hade något huvud".

Hoppas nästa veckas träff blir lika givande.

Den patetiska dagen efter kvällen före

Igår fyllde Tornet år och följaktligen infann sig ett gäng på De Klomp (även känd som "Da Klomp") för att fira detta. Jag trodde själv att det enda jag sänkte under kvällen var en Indian tribute från Oppigård och tre lingontryfflar, men när jag vaknade i morse märkte jag att det snarare var de som hade sänkt mig.

Följande kunde konstateras när jag vaknade:
- Humlesmaken satt som gjuten över smaklökarna. (Hoppas inte bettskenan tagit smak.)
- Jag hade dödligt ont i ryggen och undrade och mina njurar var öl-intolleranta. (Efter en studie på Dialysen för två år sedan tror jag att allt som känns obehagligt i ryggen har med njurarna att göra.)

Efter promenaden till uni hade jag kommit fram till ytterligare några saker:
- Det var inget fel på njurarna. Smärtan tycktes snarare komma sig av att någon hade hoppat på min rygg och krossat några muskelgrupper.
- Min tidsuppfattning var åt skogen. Vet inte om promenaden tog en halvtimme eller ett halvår.
- Hade brutala skakningar i händerna och lite svårt att kontrollera grovmotoriken i allmänhet.
- Det närmaste sympati mina kompisar lyckades uppbåda för mig var dåligt dolda fnissningar.



Efter lite tankeverksamhet kom jag fram till att mina muskler i ryggen inte var krossade. De var snarare överansträngda efter att jag hade dansat balett hela vägen hem igår. Koftan kan intyga att det inte var en av de graciösare uppvisningarna han sett.

Kaffe? 50 kr för en hel period, tack!

Välkommen till min nya blogg!

Här blandas tankar och funderingar kring den sista terminen på det Kognitionsvetenskapliga programmet vid Linköpings universitet, med betraktelser av livet i allmänhet och en och annan analys av "Veckans ord" i synnerhet.

Meningen är att jag ska slutföra min magisteruppsats innan sommaren är här. I glappet mellan ett ständigt minus på kontot och en lön av akademisk dignitet, tillbringar jag mina dagar i ett av sektionens "masterrum" (rum för masterstudenter). Vi magistrar har dock genom gerillaliknande metoder tagit över ett av dessa. Närmare bestämt det med kaffekokaren i. En alldeles lysande manöver ur ett socialt umgängesperspektiv.

Jag ser fram emot att guida er igenom en termin av manodepressiva uppsatser, undersökningar om vilken kaffesort som är den bästa samt en och annan orelaterad googling. Önskar ni en kopp kaffe till ert läsande? För ynka 50 kr per period (halv termin) får man ta (nästintill) obegränsat ur kaffeförrådet.

Välkommen in!

RSS 2.0