masterrummet

Jag trodde att slutet skulle vara jobbigast. Att man skulle sitta framför sin dator och krysta ur sig texten under stort lidande och svåra våndor. Märkligt nog så gick det sista väldigt fort. Huvudet (analysen) kanske redan hade kommit och och sen följde resten med utav bara farten?

Igår blev jag godkänd för framläggning och det märkliga är att istället för att lägga i räserväxeln och köra på ända in i kaklet så var det enda min hjärna lyckades åstadkomma tankar om hur trevligt det skulle vara att sitta ute i solen och äta glass hela dagen. Hjärnan fick ingen glass men det tog ändå till kl 16 på eftermiddagen innan jag lyckades få den att börja samarbeta och hjälpa till med att formatera rapporten. Idag är det referenser som står på schemat. Hoppas hjärnan är med på att börja med det före lunch i alla fall.

Att upptäcka att den analys man skrivit i ett komaliknande tillstånd inte är ens i närheten av så dålig som man befarat är i sanning upplyftande. Gick just igenom min för att inte spåra ur fullständigt i diskussionen och blev förvånad över att både struktur och innehåll var vettigt. Självklart fanns det en del stycken som hamnat lite fel, men det är snabbt åtgärdat. Just nu är jag bara glad att jag inte ljugit ihop en hel uppsats utan faktiskt har hittat intressanta fenomen och dessutom lyckats plita ner dessa på papper på ett någorlunda lyckat sätt.

Det kan nog bli en examen av det här ändå.

Igårkväll var det, som säkert få av er har missat, final i Schlagerfestivalen. Tyckte att det i år var påfallande många låtar i tävlingen som påminde om redan gjorda. Min fråga är nu: Om det är ok att inspireras av andra så till den milda grad att den som lyssnar på låten inte kan låta bli att börja sjunga texten på en gammal, är det då ok för mig att på samma sätt inspireras av gamla uppsatser till min egen?

Ett intro (inledningen), en schysst vers (analysen) och noter (metoden) har jag ju redan skrivit själv, men jag skulle behöva en klämmig och återkommande refräng (teorier), en tonartshöjning för att ta refrängen till en ny nivå (diskussionen) och en pampig avslutning (slutsatser). Om jag nu har skrivit halva själv, är det då ok att sno var fjärde takt (stycke) från några gamla uppsatser? Kan ju knappast räknas som plagiat eller?

Förresten skulle jag kunna behöva en dirigent också - någon som håller koll på takten åt mig och ser till att jag inte sackar efter. Hör av er om ni har något tips!

Ibland uppfinner folk hjulet igen. Dessa personer brukar då av bättre vetande (mot bättre vetande) hånas för detta. Jag undrar om jag kommer bli hånad för min uppsats.

Satt helt fridfullt (med en viss dos prestationsångest) och skrev på inledningen. Utgick en del från handboken man använder vid risk- och olycksanalys inom vården. Det flöt på bra. Jag visste att deras metod är mer komplext linjär, medan jag själv satsar på systemiskt. Tyckte att bara det gjorde det motiverat att utföra min studie. Till min stora fasa upptäcker jag då på sid 43 ett processträd så påminner väldigt mycket om det jag själv gjort och på sidan efter dessutom en mycket snyggare och mer ordentlig tabell över upptäckta risker än min.

Här har man suttit och trott att man har gjort något unikt, ett nytt sätt att göra riskanalys på, och så visar det sig att jag har gjort precis samma sak som dem, fast lite sämre.

Om det är något mer bakslag som hade tänkt dyka upp kring den här uppsatsen så kan väl det vänta till efter det att jag har fått betyget inrapporterat, ok? Jag tyckte det räckte med att tvingas sitta och skriva i Open Office.

När man ska logga in på bloggen möts man alltid - helt ofrivilligt och oprovocerat - av en massa tips på bloggar som redaktionen tycker att man ska ta del av. 90% av dessa bloggar skrivs av tjejer med en osund förkärlek för fula skor och för att fota sig själv i spegeln, men ändå inte synas, eftersom blixten reflekteras över tre fjärdedelar av bilden. Övriga utrymmet fylls upp av horribla klädkombinationer som de skulle vilja ha på sig i sommar, kommentarer om att de nu uppdaterat sin header - igen - samt banala citat som riktar sig till någon missförstående kärlek.

Och dessa bloggar kallas alltid för "inspirerande". Det är "vardagsinspiration", "modeinspiration", "vad-du-ska-äta-för-müsli-till-frukost-inspiration", och allt man kan komma på däremellan som totalt saknar all form av inspirerande element.

Men jag vill inte ha nån j***a inspiration! Jag vill ha sympati och en färdigskriven uppsats, nu på en gång och helst även återsänd från handledaren med kommentaren "godkänd för framläggning" stämplad över hela framsidan! Men en sån får man inte genom att sitta och vänta på att inspirationen ska komma flödandes mot en, eller levererad via blogg.se:s hemsida. Jag sitter just nu med analysen för tredje eller fjärde veckan på raken och det ligger 0% inspiration och 100% blod, svett och hjärnsubstans bakom de hittills 20 sidorna som jag har knåpat ihop.

Så sluta fjanta runt med eran fejkinspiration och gör nåt vettigt istället. Typ ta en examen. Man får ingen inspiration, men väldigt mycket vardag - precis som i era bloggar.

Som ni förstår så kommer jag vara gladast av alla på kvällen efter framläggningen. 90% av min vakna fritid (i nuläget ungefär 10 minuter varje dag) går åt till att knåpa ihop formuleringen för mitt tack i förordet. Än finns det plats där även för dig.

Sitter med en HTA, en hierarkisk uppgiftsanalys, för att beskriva hur man jobbar på den avdelning jag varit och observerat på. Det är lite knepigt. Tankarna virvlar iväg och vips! så dyker det upp en analys över mitt eget försök att ta examen istället.

0.1 Få godkänt i alla kurser

0.2 Skriv magisteruppsats

0.2.1 Bestäm ämne

0.2.2 Utför studie

0.2.3 Analysera resultatet
0.2.4 Skriv rapport

0.2.3.1 Koda/kategorisera observationerna i flera omgångar

0.2.3.2 Inse att analysen är åt skogen

0.2.3.3 Bryt ihop

0.2.3.4 Prata med en smart kompis som reder upp situationen åt dig

0.2.3.5 Återgå till analysen med nya idéer

0.2.3.7 Klistra in trädet i rapporten och skriv klart resten

0.2.3.6.1 Läs igenom observationsanteckningarna för 40:e gången

0.2.3.6.2 Försök skissa upp en jätteklottrig bild på 1 A4

0.2.3.6.3 Inse att det inte får plats och fortsätt rita resten på skrivbordet

0.2.3.6.4 Inse att arbetsprocesserna är komplexa och att du borde lägga in 18 noder till på varje tidigare nod

0.2.3.6.5 Säg det kvalitativa mantrat* och acceptera att du är klar

0.2.3.6.6 Börja rita upp en trädstruktur i PowerPoint eller motsvarande

0.2.3.6.7 Inse att ditt träd verkligen inte får plats ens om du använder teckenstorlek 3,5

0.2.3.6.8 Kom fram till att det som saknas är en examen inom grafisk design

0.2.3.6.9 Fundera på om du just fastnat i en oändlig loop

0.2.3.6.10 Konstatera att du har det

0.2.3.6.11 Överväg tabellformatet istället eftersom det åtminstone verkar funka när man bloggar

0.2.3.6.12 Kom fram till att det är ok att dela upp det grafiska trädet på två

0.2.3.6.13 Inse att du kommer missa deadline för att lägga fram den här terminen om du inte slutar skriva så långa blogginlägg

0.2.3.6.14 Inse att ingen ändå kommer läsa din uppsats när den är klar så du kan lägga in texterna från de där mjölkpaketet utan att någon märker något.

0.2.3.6.15 Få eld i baken och gör klart (använd filpaket om mjölken tar slut)

* Det kvalitativa mantrat: Allting är relativt! Ingen kommer någonsin tolka kvalitativa data på samma sätt, så ditt sätt är rätt oavsett vad du kommer fram till (så länge du kan visa att du har rätt med konkreta exempel från datan).

Fick en sång skickat till mig på Spotify av en kompis. Det hette "Miserere" och en sekund efter att jag tryckt på play så ringde min handledare och ställde in morgondagens handledarmöte. Jag som är i närmast upplösningstillstånd över min uppsatsdisposition och analysen och behöver en gedigen genomgång av båda. Vet inte om jag ska se det som ett tecken och börja leta positiva låtar att spela istället.

Känner någon till någon låt på temat "Jag kommer ta examen idag - eller åtminstone inom de kommande veckorna"?

Eller ska jag bara fortsätta dra för gardinerna för att inte stekas av solen som lyser in genom fönstret och peppa mig själv med att det borde vara över den 10:e juni?

Stressen för uppsatsen och att hinna klart före sommaren har tagits till en ny nivå. Det märker man när arbetsflykten inte längre består i att kolla facebook en snabbis varje kvart, utan att man istället skriver förordet till sin uppsats och försöker komma på alla man ska tacka.

Bloggandet har dock inte helt förlorat sin arbetsflyktsfunktion. Kanske får grundarna av blogg.se ett tack de med.

Idag kommer Kungafamiljen från Kista hit och lägger fram sina uppsatser. Ivriga åskådare rekommenderas att ta sig till Alan Turing i E-huset efter lunch för att avnjuta denna celebra högtid. Och glöm för all del inte era "jag har varit på framläggning"-papper.

Några från masterrummet testade idag att förtära frukost på ett kondis i stan. En mycket lyckad tillställning. Större delen av morgonen gick åt till att diskutera alternativa sätt att presentera sin uppsatsstudie på. Det vi särskilt fastnade för var att, istället för att skriva en vanlig, torr rapport, göra en konstinstallation med psykedeliska videor, ett live-opererande traumateam, folk som regelbundet blev påkörda av metalliska fordon och med pulserande ljud i bakgrunden. Eller att göra det hela lite som en skattjakt där man själv fick leta upp de olika delarna i rapporten. Försten till slutsatsen skulle vinna. (Eller försten till metoden om man är kogvetare.) Ytterligare ett förslag var att måla uppsatsen som en fresk. Där konstaterade vi att Peterskyrkan i Rom vore den optimala platsen för att nå ett stort publikantal.

Det finns tävlingar för uppsatser som man kan vinna om man har gjort något riktigt bra och innovativt. Vi kände på oss att med en presentation som ovan skulle vi lätt ta hem hela prispallen.

Och nej, vi åt inte av de märkligt grönfärgade bakelserna med suspekt innehåll som fanns på kondiset. Vi är helt enkelt så här urflippade jämt.

Mer reklam "kopplat" till mitt uppsatsutkast i Gmail.

Tror jag kan vara något stort på spåren. Kanske just håller på att författa en ny bibel?

Ja alltså, det här med att jag skulle vara klar med uppsatsen och letar opponent var bara ett lite dåligt försök till aprilskämt. Insåg på kvällskvisten att jag inte hade lyckats få till ett enda lurendrejeri på hela dagen och tog i ren desperation det första medium jag kunde hitta för att råda bot på detta.

Varken analys, diskussion, metod eller teori är färdigskrivna så eventuella opponenter kan ligga lågt ett bra tag framöver.

Lovar till nästa år att tänka ut ett skämt med lite mer kvalitet.

Jag har backupsparat min uppsats på ungefär en miljon ställen, varav ett av dessa är som ett mejlutkast i min gmail. Idag upptäckte jag att när jag har utkastet öppet visar 5 av 5 googleannonser reklam för broderier och annat garnbaserat handarbete.

Vad gör jag för fel?

Eller snarare, vad gör Google för fel?

När man gör öppna observationer på ett ställe man inte känner till sedan tidigare är meningen att man ska se saker som man inte skulle sett om man istället utgått ifrån ett teoretiskt ramverk man försöker bevisa. I och med att man tittar på allt utan att välja bort något eller lägga några värderingar i detta, så har man möjligheten att hitta nya, spännande saker som ingen tidigare sett.

Så här funkar det ju dock bara i teorin. I praktiken är jag precis lika mycket påverkad i mitt tänk av bl.a. min utbildning som alla andra som blivit utrustade med en elektriskt sprakande fettklump i de övre regionerna av kraniet. När jag vandrar runt i mina landstingetkläder och försöker se så osjuksköterskeig ut som möjligt, för att ingen vid en nödsituation ska få för mig att jag vet hur man kopplar bort ett dropp eller tar hand om en läckande cvk, är det enda jag ser funktionell resonans och en förvånande liten mängd fysiskt distribuerad kognition.

I allra högsta grad påverkad av utbildningen alltså.

Dock har jag hittat något som är svårt att härleda till teorier kring "kognitiva systems beteende i komplexa miljöer" och det är att ju duktigare vårdpersonalen är, desto oftare får man tacktårtor från patienterna. Under de fyra dagar jag varit på besök och observerat har det förekommit fem tårtor.

Betyder detta att man lätt, utifrån eventuellt imponerande kroppshyddor på sköterskorna på avdelningen, kan se att man är i säkra händer? Eller blir alla ändå normalviktiga p.g.a. att de rör sig så mycket för att hinna med alla patienterna? Eller bör man helt enkelt be att få ta en titt i deras personalkyl under en veckas tid för att få mer tillförlitlig data?

Hur det än är med den saken, tror jag att jag har lyckats pricka in en av de mest trivsamma avdelningarna på hela sjukhuset. Och imorgon är det ju jag som i samband med sista observationen bjuder på tårta!

Sådär ja, det var dagens insats! Har gått över förväntan med uppsatsen. Räknar med att skriva klart analysen och diskussionen nästa vecka och sen är det bara att sätta igång och leta opponent. Hör av er om ni vet någon!

På uppsatsterapin tidigare under dagen uppstod en diskussion om hur man skriver på tangentbordet och om man kan titta på skärmen samtidigt, eller om man är låst till att bara titta ner på tangenterna hela tiden. Curie och Skribenten bestämde sig efter detta för att ta en närmare titt på sina skrivarvanor. Skribenten var under terapin mycket nöjd över att kunna meddela att hon minsann använde alla fingarar (utom den passiva vänstertummen) när hon skrev, men hävdade att Curie bara använde sina attackpekfingrar.

Vad man tror att man gör är dock ytterst sällan vad man faktiskt gör, vilket gemene kogvetare, med endast några få observationsstudier i bagaget, enkelt kan konstatera.

Skribenten har nu efter en del renskrivande av anteckningarna från sina observationer insett att förvånansvärt många fingrar är passiva vid skrivandet, samt att hela högerhanden ligger ett snäpp för långt åt vänster. Detta kan i sin tur förklara varför det alltid är så himla svårt att få till fnuttarna i sammandragna ord när man skriver på engelska. Fnutt-tangenten ligger helt enkelt för långt bort.

För att åtgärda detta har nu Skribenten under ungefär en timmes tid försökt rätta till sin defekta skrivinställning. Resultatet är en skrivhastighet som ett dagisbarn skulle skratta sig fördärvad åt, en stavning som knappt skulle godkännas för fortsättningskursen i nybörjarsvenska samt en mycket obehaglig, spänd känsla i senan till högra ringfingret.

Skribenten har även konstaterat att Curies attackpekfingrar lugnat ner sig avsevärt och inte ge sig på tangentbordet med ljudets hastighet längre. Att basera sina uttalanden om folks vanor på information som är drygt ett och ett halvt år gammal, är kanske inte alltid att rekommendera. Eller också är det helt ok, man måste bara ta med i beräkningarna hur hög musik man har i sina lurar.

Det intensiva knapprandet från två tangentbord dominerar ljudbilden i masterrummet idag. Baddarn och Skribenten skriver fokuserat rent sina observationsanteckningar och funderar lite över det här med observationsschemans varande eller icke-varande.

Exciting times.

Idag har jag gjort mina första observationer på sjukhuset. Har sett jättemycket och förstått ungefär en tiondel, så det är tur att jag har några fler besök inbokade. Slutsatsen som efter dagens besök dock överskuggar allt annat jag lärt mig är att det finns sjukdomar som är bra mycket värre än en standardförkylning - eller ens vinterkräksjuka - och varje dag man slipper dessa, är en dag att vara tacksam över.

Eller fick du själv tre doser antibiotika via dropp idag och har en slang inopererad i halsen med direktaccess till en stor ven? Om inte är det här en dag värd att fira. Ut i solen med dig och njut lite av livet!

Dagens Lex Maria-anmälan:

"Chefläkare Hans Rutberg vid Universitetssjukhuset i Linköping har gjort en anmälan enligt Lex Maria.

Anmälan rör ett barn som opererades polikliniskt för ett ljumskbråck. Operationen gick bra men postoperativt upptäcktes att barnet opererats på fel sida. Detta mycket beklagliga fel kommer att utredas av kliniken med en händelseanalys. Det vore önskvärt att få Socialstyrelsens bedömning."

Nu undrar jag lite här... Om man opererade på fel sida, hur kan då operationen ha gått "bra"?

Har äntligen fått tider för mina observationer på sjukhuset. Ska dit i slutet av mars/början av april.

Wihii!