masterrummet

Jag borde egentligen sitta med diskussionen och diskutera åtgärdsförslag i förhållande till verksamhetens ständiga strävan mot effektivitet. I nuläget känns dock diskussionen "Kommer vi hinna klart i tid?" som den som pågår innanför allas pannben (eller eventuellt distribuerat över rummet, beroende på vilken syn på kognition man föredrar) som den allenarådande.

Men skam den som ger sig! Den här veckan måste det bli klart om det så ska krävas 20-timmars arbetsdagar.

Någon mer som är sugen på uppsatsterapi förresten?

Att upptäcka att den analys man skrivit i ett komaliknande tillstånd inte är ens i närheten av så dålig som man befarat är i sanning upplyftande. Gick just igenom min för att inte spåra ur fullständigt i diskussionen och blev förvånad över att både struktur och innehåll var vettigt. Självklart fanns det en del stycken som hamnat lite fel, men det är snabbt åtgärdat. Just nu är jag bara glad att jag inte ljugit ihop en hel uppsats utan faktiskt har hittat intressanta fenomen och dessutom lyckats plita ner dessa på papper på ett någorlunda lyckat sätt.

Det kan nog bli en examen av det här ändå.

Sitter och bildgooglar folk som har skrivit de artiklar eller böcker jag refererar till i uppsatsen. Väldigt ofta blir man förvånad över hur fel bilden man haft av dem är. Vissa är mycket äldre än man trott, andra mycket yngre. Vissa ser mysiga ut och andra verkar ha samma namn som bodybuilders (eller i alla fall så tror inte jag att man har tid att lansera en egen diet eller hänga på gymmet så mycket om man samtidigt ska ha någon form av akademisk karriär). Favoriten hittills är dock Donald Norman. Om någon skulle få vara jultomte hos min familj nästa år så skulle det vara han.

För att överleva uppsatsskrivandet och hålla fokus uppe krävs en hel del stimulans. Några av oss konstaterade idag att vi under skrivandet att teoridelen vid ett flertal tillfällen funderat på om vi hade fått en släng av någon koncentrationsstörning. Precis allt annat än just uppsatsen drog nämligen till sig vår uppmärksamhet hela tiden.

Knepet idag för att hålla igång var till en början att (i brist på stoopwafeln som alla redan var slut) mekaniskt mata in pepparmintsgodis (även dessa från Holland), dricka sjukliga mängder vatten, att stänga ner gmail och att tja... stirra frånvarande ut genom fönstret. Teorierna var tråkiga att beskriva och begrepp som funnits sedan två årtionden tillbaka presenterades som om de vore nya uppfinningar.

Detta var dock fram tills dess att de gamla anteckningarna från föreläsningarna om distribuerad kognition plockades fram.

Som genom ett trollslag blev allt intressant igen. Det fanns hopp om livet, levernet och kognitionen! (Dock inte konditionen efter alla pepparmintsgodisar.) Det fanns saker som stämde både i teorin och i praktiken och det fanns författare av artiklar och böcker som hade exempel som förtydligade istället för att försvåra och som dessutom hade en gedigen referenslista mot slutet. Det är i alla fall mer än vissa som man förväntas referera har lyckats åstadkomma. Men jag kan förstå det, att referera är tråkigt. Att det är tråkigt att referera ursäktar dock inte att man hittar på exempel som motsäger de teorier man försöker förklara. Inte när boken är så dyr.

Igårkväll var det, som säkert få av er har missat, final i Schlagerfestivalen. Tyckte att det i år var påfallande många låtar i tävlingen som påminde om redan gjorda. Min fråga är nu: Om det är ok att inspireras av andra så till den milda grad att den som lyssnar på låten inte kan låta bli att börja sjunga texten på en gammal, är det då ok för mig att på samma sätt inspireras av gamla uppsatser till min egen?

Ett intro (inledningen), en schysst vers (analysen) och noter (metoden) har jag ju redan skrivit själv, men jag skulle behöva en klämmig och återkommande refräng (teorier), en tonartshöjning för att ta refrängen till en ny nivå (diskussionen) och en pampig avslutning (slutsatser). Om jag nu har skrivit halva själv, är det då ok att sno var fjärde takt (stycke) från några gamla uppsatser? Kan ju knappast räknas som plagiat eller?

Förresten skulle jag kunna behöva en dirigent också - någon som håller koll på takten åt mig och ser till att jag inte sackar efter. Hör av er om ni har något tips!

Ibland uppfinner folk hjulet igen. Dessa personer brukar då av bättre vetande (mot bättre vetande) hånas för detta. Jag undrar om jag kommer bli hånad för min uppsats.

Satt helt fridfullt (med en viss dos prestationsångest) och skrev på inledningen. Utgick en del från handboken man använder vid risk- och olycksanalys inom vården. Det flöt på bra. Jag visste att deras metod är mer komplext linjär, medan jag själv satsar på systemiskt. Tyckte att bara det gjorde det motiverat att utföra min studie. Till min stora fasa upptäcker jag då på sid 43 ett processträd så påminner väldigt mycket om det jag själv gjort och på sidan efter dessutom en mycket snyggare och mer ordentlig tabell över upptäckta risker än min.

Här har man suttit och trott att man har gjort något unikt, ett nytt sätt att göra riskanalys på, och så visar det sig att jag har gjort precis samma sak som dem, fast lite sämre.

Om det är något mer bakslag som hade tänkt dyka upp kring den här uppsatsen så kan väl det vänta till efter det att jag har fått betyget inrapporterat, ok? Jag tyckte det räckte med att tvingas sitta och skriva i Open Office.

Dagens citat står Soldaten för:

"Ska ner på campus för att ta ut en examen så jag tänkte om vi skulle lunchat."

Det är minsann inte varje dag man gör det. Särskilt inte jag och särskilt inte idag. Särskilt inte efter att jag igår fick strukturera om hela analysen. Igen. Men idag ska den banne mig bli klar! Sen är det bara 75% av uppsatsen kvar. Det positiva i det hela är att resultat/analys bara ligger på 23 sidor hittills. Kanske kan hålla mig till målet om max 50 sidor. Eller just det, det skulle in bilder också...

Jag går och hämtar några mer stoopwafeln istället som jag kan tröstäta.

När man ska logga in på bloggen möts man alltid - helt ofrivilligt och oprovocerat - av en massa tips på bloggar som redaktionen tycker att man ska ta del av. 90% av dessa bloggar skrivs av tjejer med en osund förkärlek för fula skor och för att fota sig själv i spegeln, men ändå inte synas, eftersom blixten reflekteras över tre fjärdedelar av bilden. Övriga utrymmet fylls upp av horribla klädkombinationer som de skulle vilja ha på sig i sommar, kommentarer om att de nu uppdaterat sin header - igen - samt banala citat som riktar sig till någon missförstående kärlek.

Och dessa bloggar kallas alltid för "inspirerande". Det är "vardagsinspiration", "modeinspiration", "vad-du-ska-äta-för-müsli-till-frukost-inspiration", och allt man kan komma på däremellan som totalt saknar all form av inspirerande element.

Men jag vill inte ha nån j***a inspiration! Jag vill ha sympati och en färdigskriven uppsats, nu på en gång och helst även återsänd från handledaren med kommentaren "godkänd för framläggning" stämplad över hela framsidan! Men en sån får man inte genom att sitta och vänta på att inspirationen ska komma flödandes mot en, eller levererad via blogg.se:s hemsida. Jag sitter just nu med analysen för tredje eller fjärde veckan på raken och det ligger 0% inspiration och 100% blod, svett och hjärnsubstans bakom de hittills 20 sidorna som jag har knåpat ihop.

Så sluta fjanta runt med eran fejkinspiration och gör nåt vettigt istället. Typ ta en examen. Man får ingen inspiration, men väldigt mycket vardag - precis som i era bloggar.

Som ni förstår så kommer jag vara gladast av alla på kvällen efter framläggningen. 90% av min vakna fritid (i nuläget ungefär 10 minuter varje dag) går åt till att knåpa ihop formuleringen för mitt tack i förordet. Än finns det plats där även för dig.

Sitter med en HTA, en hierarkisk uppgiftsanalys, för att beskriva hur man jobbar på den avdelning jag varit och observerat på. Det är lite knepigt. Tankarna virvlar iväg och vips! så dyker det upp en analys över mitt eget försök att ta examen istället.

0.1 Få godkänt i alla kurser

0.2 Skriv magisteruppsats

0.2.1 Bestäm ämne

0.2.2 Utför studie

0.2.3 Analysera resultatet
0.2.4 Skriv rapport

0.2.3.1 Koda/kategorisera observationerna i flera omgångar

0.2.3.2 Inse att analysen är åt skogen

0.2.3.3 Bryt ihop

0.2.3.4 Prata med en smart kompis som reder upp situationen åt dig

0.2.3.5 Återgå till analysen med nya idéer

0.2.3.7 Klistra in trädet i rapporten och skriv klart resten

0.2.3.6.1 Läs igenom observationsanteckningarna för 40:e gången

0.2.3.6.2 Försök skissa upp en jätteklottrig bild på 1 A4

0.2.3.6.3 Inse att det inte får plats och fortsätt rita resten på skrivbordet

0.2.3.6.4 Inse att arbetsprocesserna är komplexa och att du borde lägga in 18 noder till på varje tidigare nod

0.2.3.6.5 Säg det kvalitativa mantrat* och acceptera att du är klar

0.2.3.6.6 Börja rita upp en trädstruktur i PowerPoint eller motsvarande

0.2.3.6.7 Inse att ditt träd verkligen inte får plats ens om du använder teckenstorlek 3,5

0.2.3.6.8 Kom fram till att det som saknas är en examen inom grafisk design

0.2.3.6.9 Fundera på om du just fastnat i en oändlig loop

0.2.3.6.10 Konstatera att du har det

0.2.3.6.11 Överväg tabellformatet istället eftersom det åtminstone verkar funka när man bloggar

0.2.3.6.12 Kom fram till att det är ok att dela upp det grafiska trädet på två

0.2.3.6.13 Inse att du kommer missa deadline för att lägga fram den här terminen om du inte slutar skriva så långa blogginlägg

0.2.3.6.14 Inse att ingen ändå kommer läsa din uppsats när den är klar så du kan lägga in texterna från de där mjölkpaketet utan att någon märker något.

0.2.3.6.15 Få eld i baken och gör klart (använd filpaket om mjölken tar slut)

* Det kvalitativa mantrat: Allting är relativt! Ingen kommer någonsin tolka kvalitativa data på samma sätt, så ditt sätt är rätt oavsett vad du kommer fram till (så länge du kan visa att du har rätt med konkreta exempel från datan).

Fick en sång skickat till mig på Spotify av en kompis. Det hette "Miserere" och en sekund efter att jag tryckt på play så ringde min handledare och ställde in morgondagens handledarmöte. Jag som är i närmast upplösningstillstånd över min uppsatsdisposition och analysen och behöver en gedigen genomgång av båda. Vet inte om jag ska se det som ett tecken och börja leta positiva låtar att spela istället.

Känner någon till någon låt på temat "Jag kommer ta examen idag - eller åtminstone inom de kommande veckorna"?

Eller ska jag bara fortsätta dra för gardinerna för att inte stekas av solen som lyser in genom fönstret och peppa mig själv med att det borde vara över den 10:e juni?

Inledningen på en chattkonversation mellan Curie och Skribenten löd som följer:

Curie:
kan jag ställa en uppsatsrelaterad fråga?

Skribenten:
yes
du vill bli skjuten?

Curie:
ja!!

Skribenten:
du vill att någon annnan skriver din uppsats?

Curie:
ja!!!

Skribenten:
du vill skjuta alla som tvingar dig att skriva den?

Curie:
jag vill nog mest skjuta mig själv för att jag är kass på att prioducera text...
haha, känns skönt med förståeelse

Skribenten:
idag har jag löst det problemet med att bara producera kass text

Baddarn tipsar idag på distans om att det är den inte helt officiella Star Wars-dagen. Passa på att fira den som vill!

Personligen skulle jag kunna behöva lite övernaturliga krafter i kampen mot uppsatsen. Första hindret i min väg mot framläggning är Paint.net och i samband med detta hjärnans oförmåga att komma ihåg i vilka lager av bilden jag ritat vad. Nästa steg på vägen blir att trolla fram lite inspiration kring vad jag ska skriva i bakgrunden härnäst och för att återigen läsa igenom de 38 sidor observationsanalys som nu blivit utvalda som "potentiellt intressanta för studien".

Som en ljuspunkt på himlen kan meddelas att preliminärt framläggningsdatum har bokats och definitiv opponent har bestämts. Om även framläggningsdatumet ska bli definitivt hänger på om jag får klart första utkastet i tid. Personligen tycker jag det ser ljust ut, så vi får hålla tummarna. Första racerväxeln har lagts i. Nu är det bara en dryg månad kvar!

Masterrummet är i upplösning. Drabbade av totalt fokus har folk spridit ut sig över sina tillfälliga kontor, kammare och bibliotek. Gemenskapen hålls dock igång via gmailchatten där ämnen såsom "Jag får ut rätt värde på statistiken, men vet inte vad jag får ut", "Ska vi opponera på varandra" och "Jag har en exjobbskollega som totalt missade kursen i 'sociala spelregler - hur man inte går sin omgivning på nerverna', vad ska jag göra?".

I väntan på att de tillfälligt utmattade synapserna ska börja bete sig vettigt igen - och på att majvädret ska sluta bete sig som april - ägnas dagarna åt ett mekaniskt klippande och klistrande i analysen. Bedjande tankar skickas ut till någon högre makt om att kategoriseringen man gjort inte ska vara totalt tagen ur luften.

Skribenten bävar, sitt namn till trots, inför den dagen då det inte går att klippa mer i dokumenten, utan egen text måste börja produceras. Den dagen kommer imorgon. Kanske lika bra att ta kvällen ledigt så hjärnan är med på noterna då. Alternativt ringa hyresvärden och be dem se över ventilationen i sovrummet. Det är svårt att jobba i syrefattig miljö.