Diskutera mera
Jag borde egentligen sitta med diskussionen och diskutera åtgärdsförslag i förhållande till verksamhetens ständiga strävan mot effektivitet. I nuläget känns dock diskussionen "Kommer vi hinna klart i tid?" som den som pågår innanför allas pannben (eller eventuellt distribuerat över rummet, beroende på vilken syn på kognition man föredrar) som den allenarådande.
Men skam den som ger sig! Den här veckan måste det bli klart om det så ska krävas 20-timmars arbetsdagar.
Någon mer som är sugen på uppsatsterapi förresten?
Synapsglapp
Masterrummet är i upplösning. Drabbade av totalt fokus har folk spridit ut sig över sina tillfälliga kontor, kammare och bibliotek. Gemenskapen hålls dock igång via gmailchatten där ämnen såsom "Jag får ut rätt värde på statistiken, men vet inte vad jag får ut", "Ska vi opponera på varandra" och "Jag har en exjobbskollega som totalt missade kursen i 'sociala spelregler - hur man inte går sin omgivning på nerverna', vad ska jag göra?".
I väntan på att de tillfälligt utmattade synapserna ska börja bete sig vettigt igen - och på att majvädret ska sluta bete sig som april - ägnas dagarna åt ett mekaniskt klippande och klistrande i analysen. Bedjande tankar skickas ut till någon högre makt om att kategoriseringen man gjort inte ska vara totalt tagen ur luften.
Skribenten bävar, sitt namn till trots, inför den dagen då det inte går att klippa mer i dokumenten, utan egen text måste börja produceras. Den dagen kommer imorgon. Kanske lika bra att ta kvällen ledigt så hjärnan är med på noterna då. Alternativt ringa hyresvärden och be dem se över ventilationen i sovrummet. Det är svårt att jobba i syrefattig miljö.
Splatt!
Idag var det traditionsenlig uppsatsterapi på lunchen. Det verkar flyta på bra för de flesta. Curie hade förvisso gjort om upplägget lite p.g.a. alltför få traumafall och satsar numera på intervjuer istället för observationer. Intervjuer måste som bekant transkriberas, vilket kan vara bland det drygaste som finns i uppsatssammanhang. För att stå ut gäller det att ta lite pauser då och då. Curie fyller sina med att googla skottskador och sprängda levrar.
Vi kogvetare är inte riktigt som alla andra.
Analys av begreppet "efterblivenhet"
Veckans uppsatsterapi är över. Vi kom fram till att vi var bortglömda av alla som egentligen borde lära oss hur man gör när man skriver uppsats, men att vi minsann klarar oss ändå, så länge vi har varandra. (Funderar på om vi kanske borde byta namn på uppsatsterapin till "Bittra betraktelser en fredagseftermiddag".)
I väntan på att arbetsmoralen ska infinna sig efter Baddarens distribution av Pågens kanelgifflar i masterrummet, sitter Curie, Soldaten, Simulatorn och Baddaren framför en dator och väntar på att Tornet ska lyckas trolla fram ljudfiler med folk från sydligare regioner av det här landet. Detta för att illustrera hur intelligenslös just den dialekten är när den körs i halva hastigheten.
Kanske kan bli en följetong det här. En dialekt i månaden i valfritt transkriberingsprogram. Vi kan ju ursäkta oss med att "man måste lära sig mjukvaran ordentligt innan man kan börja jobba med den".
I väntan på att arbetsmoralen ska infinna sig efter Baddarens distribution av Pågens kanelgifflar i masterrummet, sitter Curie, Soldaten, Simulatorn och Baddaren framför en dator och väntar på att Tornet ska lyckas trolla fram ljudfiler med folk från sydligare regioner av det här landet. Detta för att illustrera hur intelligenslös just den dialekten är när den körs i halva hastigheten.
Kanske kan bli en följetong det här. En dialekt i månaden i valfritt transkriberingsprogram. Vi kan ju ursäkta oss med att "man måste lära sig mjukvaran ordentligt innan man kan börja jobba med den".
Stubbe på längden och tvären och i magen
Idag blev det räkstubbe till lunch. Koftan - dagens hjälte - kom lagom till uppsatsterapin med en leverans om tre. Baddaren (f.d. Tjänstemannen) hade då ägnat halva förmiddagen åt att säga till alla som eventuellt kom i kontakt med Koftan, att de skulle säga att han också skulle ha en bit. Detta trots att idén från början var hans. Hade det inte varit för att en andra X-kromosom saknades, hade jag trott att han hade gravidcravings.
Jag ägnade själv halva förmiddagen åt att sukta efter majonäs och när det väl var framdukat på bordet slök jag min halva av stubben på rekordtid. Resultatet blev att det nu känns som om en igelkott hade exploderat i magsäcken på mig.
Medan jag nu sitter här och försöker ta mig ur räkkoman och Curie uppdaterar sin blogg, far Tornet och Koftan runt som galningar och städar i masterrummet. De konstaterar att whiteboardtavlan, liksom våra fettöverfyllda magar, skulle må bra av en omgång sprit. T.G.I.F.
Jag ägnade själv halva förmiddagen åt att sukta efter majonäs och när det väl var framdukat på bordet slök jag min halva av stubben på rekordtid. Resultatet blev att det nu känns som om en igelkott hade exploderat i magsäcken på mig.
Medan jag nu sitter här och försöker ta mig ur räkkoman och Curie uppdaterar sin blogg, far Tornet och Koftan runt som galningar och städar i masterrummet. De konstaterar att whiteboardtavlan, liksom våra fettöverfyllda magar, skulle må bra av en omgång sprit. T.G.I.F.
Uppsatsterapi
"Uppsatsterapi" var något jag tyckte att vi exjobbare behövde. Uppsatser har en förmåga att bete sig manodepressivt och eftersom litium är lite trixigt att få tag i får man komma på andra lösningar. I detta fall blev det ens medstudenters empati och inlevelseförmåga istället. Vi träffas alltså en gång i veckan och diskuterar det som faller oss in, men helst med fokus på våra uppsatser.
Gårdagens uppsatsterapi avlöpte under mycket trevliga former och besöksdeltagarrekordet slogs med råge. För att inte alla skulle få för sig att dricka upp kaffet i kaffekokarrummet, barrikarderade vi oss i ID-studion istället. (Eventuellt hade det även att göra med att E-husets enda mikro finns just där.)
Ämnen som togs upp under träffen var bl.a:
- Hur en vettig tidsplan ser ut.
- Hur man för observationsanteckningar på bästa sätt.
- Hur man inte dödar läslusten genom att ge sina rubriker hjärndödande namn såsom "Teori", "Metod", "Diskussion" osv.
- Exakt hur illa Nisse (en av våra professorer) tycker om rubriken "Metoddiskussion".
- Att det är bra att skriva förordet med alla tack redan innan man påbörjar sin studie för att det, när man är bitter och klar, faktiskt ska stå "tack" i det och inte "alla j****r kan dra åt h*****e". Det bästa med det här tipset var att det var testat i praktiken med mycket gott resultat.
- Hur en vettig tidsplan ser ut.
- Hur man för observationsanteckningar på bästa sätt.
- Hur man inte dödar läslusten genom att ge sina rubriker hjärndödande namn såsom "Teori", "Metod", "Diskussion" osv.
- Exakt hur illa Nisse (en av våra professorer) tycker om rubriken "Metoddiskussion".
- Att det är bra att skriva förordet med alla tack redan innan man påbörjar sin studie för att det, när man är bitter och klar, faktiskt ska stå "tack" i det och inte "alla j****r kan dra åt h*****e". Det bästa med det här tipset var att det var testat i praktiken med mycket gott resultat.
Ett litet sidospår som dök upp var även att om man på sin blogg lägger upp bilder på traumapatienter, så ringer inte ens föräldrar och vänner för att fråga hur man mår och hur det går för en i skolan, utan för att kolla om "killen på bilden verkligen inte hade något huvud".
Hoppas nästa veckas träff blir lika givande.
