masterrummet

Jag prenumererar på Lex Maria-anmälningar via rss. Blir alltid lite extra glad när jag ser att det skett en uppdatering i listan. Idag var det om någon som hade feldiagnostiserats och dött. Genast kände jag mig som en väldigt dålig människa. Hjärnan har lite svårt att skilja på stimulans och stimulans ibland.

Fast man blir samtidigt både glad och tacksam över att man själv inte är sjuk, och döden, som är så undangömd i vårt samhälle, blir plötsligt lite mer påtaglig.

Ibland är det schysst att bara sitta i ett syrefattigt masterrum och lyssna på knapprandet på tangentborden från ens flitiga medstudenter och veta att man inte just blivit ordinerad smärtstillande för muskelvärk, när det egentligen var en hjärtinfarkt.