Pojken och the embodied charm - del 1

Utanför fönstret kunde man höra hur regnet sakta droppade mot fönsterbrädan, plick, plopp, plick. Det var ett sånt där höstregn som bara kan uppkomma i de mest nordliga av klimat, tungt men samtidigt så väldigt stilla. Blickandes ut genom detta fönster satt två, för dagens samhälle, unga pojkar och begrundade sin framtid. Tystnaden var så tung att man kunde ta på den, inte beklämmande tung, det fanns en sorts tyst överrenskommelse mellan de två om att ord var i denna stund överflödiga. Kanske kunde de se sin framtid där långt borta på den gråa himlen, plick, plock, plick. Det två var av klanen Kognition och således visste de att inkubation var en av människans viktigaste egenskaper, något de inte var sena att applicera på sin egna vardag. Således satt de där och stirrade ut genom det regnbetyngda fönstret och tittade på den grå himlen i hopp om att hitta upplysningen de sökte. Plick, plock, plick.


Det var en sen månad i kalenderåret, i den vanliga tideräkningen skulle den benämnas december men i klanen Kognitions tideräkning kallades den för deadline. Detta på grund av alla de deadlines som denna tid innefattade, det var enklare så. Egentligen innefattade denna tid även en bit av Januari men i och med att de ändå inte brydde sig om den vanliga kalendern förutom vid call for papers deadlines så var det inte så viktigt. Ur deras perspektiv var det viktigare att strukturera information och världen omkring dem utifrån ett mänskligt perspektiv. Det var klanens tre hövdingar som hade bestämt detta, för enligt dem handlade allt om affordanser, situerad, distribuerad, förkroppsligad kognition samt en gnutta kontext. Ur dessa fem element var världen beskaffad och det var när dessa fem element möttes för flera hundra miljoner år sedan som människan fick möjligheten att bli vad den är idag, och de som inte förstod detta var enligt hövdingarna dumma i huvudet.

Det var detta perspektiv som nu ställde till det för de två unga männen, den upplysning de sökte var nämligen den om exjobb. Klanen Kognition hade inte den bästa av relationer med personer från andra klaner; de mer västliga klanerna Fysik, Ekonomi, Maskinteknik och främst killarna från klanen Programmering hade vid ett gemensamt möte för flera hundra år sedan bestämt att stöta ut och avsäga sig all kontakt med klanen Kognition. Detta var något som de tre hövdingarna välvilligt accepterade då de ändå var av uppfattningen att de andra klanerna var idioter. De tänkte att om de nu behöver kan de säkert anförskaffa sig denna kunskap själv och säkert mycket bättre för den delen, de visste ju trots allt hur människan tog in och hanterade information. Så hur skulle de kunna misslyckas? Trots hövdingarnas övertygelse satt nu ändock de två pojkarna där flera hundra år senare och funderade över sin framtid, som snart skulle möta dem och denna planerade att möta dem hårdare än vad de någonsin skulle kunna föreställa sig…

Kommentarer
Postat av: Soldaten

Haha, alltid något som kan liva upp en måndagsmorgon. En regning historia på en solskensdag, kan inte bli bättre än så!

2011-02-14 @ 10:44:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0