Försvaret vs Sjukvården
Är det oetiskt att använda resultat från studier utförda av en organisation, som har som grunduppgift att ha ihjäl folk, till att analysera risker hos en annan, vars grunduppgift istället är att rädda livet på folk?
Är det inte skrivkramp...
När man väl har fått bra sprutt på skrivandet så är det väl typiskt att ens artiklar och föreläsningsanteckningar man ska inspireras av befinner sig på andra sidan stan, precis som själva uppsatsen. Usb-stickan sitter fortfarande inpluggad i hemdatorn. Tror bestämt det är dags att skaffa Dropbox nu.
För övrigt så är det officiellt vår nu. På väg till campus i morse såg jag att videkissarna har slagit ut och talgoxarna kvittrade så de nästan blev blå.
Eller så var det blåmesarna.
Avskaffa apanaget!
Våra utsända exjobbare borta i Kista - även kända som Kungafamiljen här på bloggen - har idag haft den dåliga smaken att skicka frestande bilder på när de svullar både osunt stora chokladmedaljonger och gratissemlor från deras arbetsgivarinstitut.
Är det detta mina skattepengar går till så vill jag inte betala mer skatt! Jag försöker faktiskt ta en examen här, men det är svårt när man får en bild på en semla upptryckt i nyllet varannan minut.
(Att posta 5-6 inlägg på bloggen om dagen räknas till kategorin "tangentbordsuppvärmning" och är en mycket viktig del i själva uppsatskomponerandet, om nu någon skulle ha några synpunkter på detta.)
Sill kan bli tradigt i längden
Metodboken (Patton, 2002) rekommenderar att man har ett gäng backuper på sina fältanteckningar och utkast till rapporten sparade på något säkert ställe "där de inte kan brinna upp".
Första reaktionen: "Vad i...?!"
Andra reaktionen: "Antarktis?"
Tredje reaktionen: "Kommer säkert nån pingvin och gnager i sig dem där."
Fjärde reaktionen: "Uppfyllde jag just 3 av 4 kriterier för paranoia?"
<3 Sjukvården
Ibland blir man nästan tårögd när man har att göra med sjukvården. Denna gång av glädje.
Efter månader av vånda över att inte få till några observationstillfällen ramlade helt plötsligt erbjudandena över mig. Den avdelning som jag haft kontakt med länge, men av olika anledningar inte fått komma och hälsa på än, hade äntligen tid att ta emot igår och jag var där och presenterade mig. Hon jag träffade var så positiv till studien som man bara kunnat önska sig och det verkar nu vara klart att jag får komma dit.
Så i måndags hörde även en avdelning jag tappat hoppet om av sig och sa i princip att "Visst får du komma. När passar det bäst?". Eftersom jag gjort om upplägget för studien i brist på ställen att studera visste jag inte om jag behövde komma dit mer. Frågade om det gick att hålla det hela öppet en månad till, tills jag visste mer. Svaret löd "Det går bra."
Så nästa gång du träffar på en surgök och behöver muntras upp. Bryt ett ben eller nåt så du får komma till sjukhuset. Det är där alla trevliga människor jobbar.
Tycker du förresten att ett brutet ben inte är tillräckligt så behöver Curie fortfarande lite fler traumafall. Skriv en kommentar, så ordnar vi resten.
Återförening
Idag firar vi den lyckliga återföreningen av Skribenten och Tornet som inte setts på 1½ vecka. Sarkasmmätaren har under den tiden hunnit rosta ihop totalt i brist på använding.
Fast sarkasmåterföreningen får vänta till efter lunch för vi har båda drabbats av totalt effektivitetsfokus och sitter i varsin ände av masterrummet och knapprar på våra datorer. För er som vill slippa århundradets bitterhetsventilering rekommenderas att hålla sig på tryggt avstånd från D-huset mellan kl 12 och 13.15.
Fast bitterhet förresten... det går ju bra för uppsatserna nu. Nåväl, något att störa oss på ska vi väl lyckas pressa ur oss!
Flyt
Det gick så bra att skriva på uppsatsen att jag var tvungen att ta en paus och njuta lite av hur bra det gick.
Sedan dess har jag inte skrivit ett ord.
Sex laxar i en laxask
...eller "sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai sköljde sju skjortor i sjön" framstår ju som rena barnleken om man jämför med "choledocholithiasis" (stenar i gallgången). Försök säga det snabbt en gång den som kan!
"Ställ dig bara där ute i gatan så..."
Curie skriver exjobb om traumateam och hur de arbetar. Att få tillstånd att observera verkar nu ha löst sig, det enda som fattas är ett traumafall. Vi har på många uppsatsterapiträffar försökt komma på hur hon ska gå tillväga för att befinna sig på plats på sjukhuset just när en traumapatient kommer in. Som ni kanske förstår är såna fall inget man planerar in. Hon har testat på "jour", men det funkade inte, ingen behövde opereras den dagen. Jättetråkigt, tyckte vi såklart.
Eftersom vi tycker synd om Curie som måste gå runt och passivt vänta, tänkte vi att vi skulle lösa det här åt henne. Ju fler observationer, desto bättre brukar vi tänka här på Kogvet. Vi söker därför några "försöksdeltagare" till en studie vi gör. Vi garanterar anonymitet, men inte nödvändigtvis fortsatt livskvalitet. Din medverkan är enkel, du ska helt enkelt bara vandra fram och tillbaka över Lambohovsleden nattetid, iförd mörka kläder och utan reflexer, så många gånger som möjligt. Hur lång tid det kommer ta för studien att genomföras är lite oklart, men du lär märka när du inte behöver fortsätta korsa vägen längre. Som tack för din medverkan får du fika och en biobiljett.
Är du intresserad? Lämna kontaktuppgifter här i kommentarsfältet på bloggen så hör vi av oss. Först till kvarn!
Eftersom vi tycker synd om Curie som måste gå runt och passivt vänta, tänkte vi att vi skulle lösa det här åt henne. Ju fler observationer, desto bättre brukar vi tänka här på Kogvet. Vi söker därför några "försöksdeltagare" till en studie vi gör. Vi garanterar anonymitet, men inte nödvändigtvis fortsatt livskvalitet. Din medverkan är enkel, du ska helt enkelt bara vandra fram och tillbaka över Lambohovsleden nattetid, iförd mörka kläder och utan reflexer, så många gånger som möjligt. Hur lång tid det kommer ta för studien att genomföras är lite oklart, men du lär märka när du inte behöver fortsätta korsa vägen längre. Som tack för din medverkan får du fika och en biobiljett.
Är du intresserad? Lämna kontaktuppgifter här i kommentarsfältet på bloggen så hör vi av oss. Först till kvarn!
Observera mera
Sitter och går igenom Landstingets A-Ö-hemsida i jakten på avdelningar att observera läkemedelshantering på till exjobbet. Hittar mest saker som inte funkar, bland andra:
- Akutmottagningen - För specialiserad
- Arbetsstipendium - Helt fel, men ja tack till lite finansiering
- Vaccinationsmottagningen - För mycket sprutor av fel sort
- Blodtappen - Där hänger jag så ofta ändå och den enda "medicin" man får är järntabletter
- Vårdcentraler - Inga inlagda patienter
- Organdonation - Nej tack, jag behåller gärna min lever ett tag till. (Ni får den när jag är död.)
- Kirurgiska kliniken - Nämnde jag att jag svimmar av onaturliga hål i kroppen? Och att jag är rädd för knivar?
- Gynekologisk mottagning - Men, NEJ!
- Landstingsarkivet - Blir jag bara tillräckligt desperat så...
Framsteg
Jippie! Fick just svar från en av avdelningarna jag kontaktat och bett att få komma och observera på. De verkade intresserade och ville att jag skulle komma förbi och berätta mer.
Det jag gillar med sjukvården är att de verkar så öppna för att man kommer och titta på deras arbete. Hoppas bara de tycker att det jag ska göra känns relevant för dem, så att jag verkligen får observera där.
I vilket fall var deras svar en bra avslutning på arbetsveckan. Medan Tornet, Koftan och Curie förhoppningsvis njuter av ordningen och den nyputsade whitboardtavlan i det nystädade masterrummet, är det dags för mig att ta bussen till Hufvudstaden där jag ska tillbringa helgen.
Vi hörs igen på måndag!
Nytolkning av begreppet "skadeglädje"
Jag prenumererar på Lex Maria-anmälningar via rss. Blir alltid lite extra glad när jag ser att det skett en uppdatering i listan. Idag var det om någon som hade feldiagnostiserats och dött. Genast kände jag mig som en väldigt dålig människa. Hjärnan har lite svårt att skilja på stimulans och stimulans ibland.
Fast man blir samtidigt både glad och tacksam över att man själv inte är sjuk, och döden, som är så undangömd i vårt samhälle, blir plötsligt lite mer påtaglig.
Ibland är det schysst att bara sitta i ett syrefattigt masterrum och lyssna på knapprandet på tangentborden från ens flitiga medstudenter och veta att man inte just blivit ordinerad smärtstillande för muskelvärk, när det egentligen var en hjärtinfarkt.
Små och stora saker
Dagens mest relevanta fråga:
"Ska jag skriva 'Hej Åsa och Rut!' överst i mejlet eller räcker det om jag bara skriver 'Hej!'?"
För den som vill veta hur överanalysering ser ut kan jag rekommendera vilken bild som helst som föreställer mig.
Referenser är för mesar, tycker jag
Jag funderar en del över det här med referenser i uppsatsen. Ett av samtalsämnena på uppsatsterapin i fredags var vilka saker och teorier man måste har en referens till och vilka som anses som allmänt vedertagna. Påståendet att jorden är rund är till exempel något som man kommer undan med utan referens, precis som man inte behöver uppge en upphovsman till konnektionismen, medan ett uttalande såsom "5-7 skivor bröd om dagen är bra för tarmrörelserna" gärna får åtföljas av ett svåruttalat efternamn i kombination med ett, inte alltför avlägset, årtal.
Exemplen ovan kan ses som solklara fall, men hur hanterar man egentligen gråzonen däremellan?
Tror att jag har kommit på svaret på frågan ovan. Har nämligen hittat två förebilder som jag tänker ta till när jag blir osäker. Den första är Konsum bloggen som beskriver fördelarna med Aloe vera på ett, ur referenssynpunkt, föredömligt sätt. Tycker även att detaljbeskrivningarna ligger på en alldeles lagom nivå. Vem vill egentligen veta vilka växtkemikalier som ingår?
Tycker man att det här blir ett lite för formellt sätt att referera på, kan man istället göra en Jimmie Åkesson och ta till en lite mer personlig stil på sina referenser. Det är väldigt viktigt att skilja på sina egna och andras åsikter när man skriver uppsats, har jag lärt mig. Det kan dock vara lite svårt i vissa lägen och tänk då vad bra det är om man kan lyckas använda sina egna åsikter som referenser! Är bara att inleda och avsluta sin påståenden med någon variant av "jag tycker". Är man riktigt avancerad kan man även få till det som bisats, men det är nog en bit kvar innan jag har nått dit. Jag får hålla ögon och öron på Jimmie och se om jag kan lära mig några fler knep av honom. Det verkar ju vara en kille med koll.
